Det händer intressanta saker i samhället. Ideologier som fascism, antifascism, feminism, sexism och politiken som är sammankopplad med dessa frodas. Och de frodas på olika håll, det är väl hela poängen med extremism. De är motpoler mot varandra.
Om vi tar mitt twitterflöde som exempel. Den har en tydlig vänsterströmning och jag läser varje timma om ämnen som antirasism och feminism. Åsikterna är ofta radikala och framförs med mördande hundraförtioteckensretorik.
Vad leder det till?
Under motdemonstrationen som gick av stapeln här i Jönköping under första maj, då nationalistiska Svenskarnas Parti marscherade genom staden med slagorden "Sverige åt svenskarna" eller dylikt, strömmade AFA-medlemmar hit för att "stoppa nassarna". "Kampen fortsätter - rasismen ska krossas!" ropar de och fick med sig alla i motdemonstrationståget i sina eldiga kampvisor. På andra hållet gick den militanta vänstern till anfall mot kravallpolisen då dessa hindrade vägen till Svenskarnas Partis demonstration och detta ledde till kaos.
Knallbomber och slagsmål. Bilbränder och stenkastning.
Ridå.
Vad ledde detta till? Motdemonstranterna fick dåligt rykte eftersom nazisterna i det här läget inte ställde till med bråk utan helt enkelt fortsatte sin demonstration. Retoriken med slagord som "väpnad kamp" och "bekämpa ideologiskt och fysiskt" finns med i båda läger och frågan lyder alltså: Vad leder det till? Kan man bekämpa en ideologi fysiskt?
Jag ogillar sport. Och då menar jag det, jag ogillar att se på sport och skulle såga av mig en tå med en tesked hellre än att genomlida en hel fotbollsmatch i tv-soffan. Om en huligan går fram till mig och säger "Sporthatare! Du har fel, sport är skitkul!", slår ner mig och går därifrån, kommer jag då resa mig upp och utbrista "Ahfan, sport är faktiskt ganska bra trots allt!"? Nej jag kommer troligtvis att ogilla sport ännu mer och radikaliseras.
Fysiskt våld är aldrig lösningen. På något. Någonsin. Förutom mot datorer med dålig internetanslutning.
Kommentera